Valpning

I måndags började Heidis temperatur att sjunka men hon fick aldrig någon riktigt konstaterad dipp. Som lägst hade hon 37.0 och det hade hon från två på eftermiddagen till fyra i tisdags morse. På kvällen kom min mentor när det gäller detta med uppfödning, Ylva, hem till oss för att hjälpa till med valpningen och det var skönt att ha en kunnig person med på detta.

I tisdags morse började Heidi kräkas och hässja och det fortsatte hon med hela dagen. På kvällen blev hennes hässjande intensivt och en halvtimme efter detta fick hon sin första krystvärk.

Heidi börjar få krystvärkar

Efter ytterligare en halvtimme blev hennes krystvärkar starka och en halv timme senare gick vattnet. Vi gav henne sockervatten och lite välling med äggula och kalk för att ge henne energi men hon var inte intresserad. Hon fick även gå ut en runda och vi försökte få henne att springa lite men trots detta hände ingenting. Efter ytterligare fyrtio minuter började fosterblåsan synas men den åkte in igen när värken tog slut. Jag tog då en första kontakt med Djursjukhuset eftersom vi tyckte att Heidi var väldigt trött och inte längre orkade krysta som hon skulle. Vi hade försökt få i henne lite näring och haft henne ute på flera promenader utan resultat. Djursjukvårdaren tyckte dock att vi skulle höra av oss igen efter någon timme Efter att Heidi fortsatt med sina krystvärkar ytterligare någon timme utan resultat så tog jag ny kontakt med Djursjukhuset som tyckte att vi skulle komma in eftersom Heidi var en lite äldre förstföderska. Ylva och jag packade in Heidi i bilen och begav oss.

Strax efter halv elva stannade vi på parkeringen utanför djursjukhuset. Då syntes valpens huvud och fosterblåsan hade spruckit men den kom inte ut. När vi kom in på sjukhuset och Heidi stod på undersökningsbordet så kom valpen ut med lite hjälp av Ylva. Tyvärr var valpen, en stor hanvalp, död.

Djursjukskötare tyckte att Heidi verkade piggna till och medan vi pratade med henne så började Heidi få nya krystvärkar. Vi bestämde i samråd med djursjukskötaren att vi skulle åka hem och ge Heidi möjligheten att valpa hemma. När vi kom ut på parkeringen föddes valp nummer två, en pigg tikvalp. Då hade det gått mindre än en halvtimme sedan den första valpen kom ut.

Vi skyndade oss hem och valp nummer tre, en tik, föddes hemma hos oss, en halvtimme efter valp nummer två. Heidi fick äta moderkakan och efter det drack hon socker vatten och åt lite mat. Hon piggnade till markant, och tog sig an valparna.

Heidi med valp strax innan valp nummer fyra föds.

Valp nummer fyra, en hane, föddes halv ett och valp nummer fem, en tik, föddes 20 minuter senare.

Heidi efter valp nummer fem. 

Sedan fick Heidi en timmes vila innan det var dags för valp nummer sex att göra entré. Under denna vilan fick hon lite mer mat och sockervatten.

Fem levande diande valpar 02.30

Efter valp nummer sex kände vi på Heidis mage och var överens om att där fanns en valp till. Halv fem i onsdags morse föddes valp nummer sju, en hane. När allt var klart så hade Heidi sex pigga valpar som alla klarade av att dia direkt de kom ut. Hon var trött men närvarande. Vi kände på hennes mage igen och kunde inte hitta några fler valpar utan bara livmodern som höll på att dra ihop sig.

När det började röra på sig i grannarnas hus gick samtliga inblandade i valpningen och lade sig efter väl förrättat arbete.